Åsa

Efter en fruktansvärd vecka, i krig med min mage känner jag ändå att jag lever. Jag känner att det ska bli skönt med helt och jag ska försöka göra lite kul grejer + att ta det lungt såklart. Jag har förvisso en skoluoogift att göra klart, jag skulle ha gjort det igår men jag orkade inte. Jag är glad att jag lyssnade på min kropp och sket i det, för vet ni vad? Jag överlever nog livet ändå! Kanske är det här ett steg i rätt riktining?!