Nattmacka.



I försök att tränga bort hemska toner av ett otroligt dåligt cover"band" i garaget bredvid lyssnar jag på Wilco och myser mig bort till lallandets tid för sisodär en fem-sex år sedan. Det känns fantastiskt. Mindre fantastiskt är killen på andra sidan väggen som till miditrummor och synth spelar gitarr och sjunger allt från AC/DC och peta in en pinne i brasan.
Om jag kommer sova något inatt är fortfarande oklart...

...nu är det klart, när Abba-medleyt drog igång insåg jag...det blir nog ingen sömn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback