Åsa

Livet trillar på och jag vet inte om jag hejjar på eller skriker stopp. Jag trivs med att vardagen rullar på. Utan för stora krämpor och skit och att livet rullar på. Jobbet och skolan går framåt och behöver inte ta mer tid än det redan gör. Och jag längtar ju så mycket efter framtiden. Samtidigt kan jag få lite panik när jag inser att vardagen rullar så fort att jag knappt hinner med. Alla dagar som går på fler ställen än hemma hos mig och att jag faktiskt inte är med när dagarna går. När en dag gått har jag hunnit hälften av vad jag velat. När tiden inte räcker till till min kärlek och när jag inser att två av mina bästa vänner åter ger sig av till andra sidan jorden, och vi inte har setts på hundra år. Då vill jag skrika STOPP!