Åsa

Igår var jag tillsammans med Viktor och två av hans kompisar i Borlänge på Hellacopterskonsert. Before the fall turnen är i full gång och det skulle inte kännas rätt att inte se ett band man sett så många gånger och gillar så mycket på deras "sista turné" även om jag inte tror att det verkligen var sista gången jag såg dem igår. Jag räknar kallt med en reunion och kanske till och med en till skiva så småningom. Tanken slog mig ändå när jag stod där "undrar hur Kenny är egentligen, undrar om det är hans fel att de inte pallar längre?!" för mer udda kille får man nog leta efter. Han hade liksom sin egen konsert igår, som så många gånger förut. :) Konserten var i alla fall skitbra. Den kändes total och fulländad och fast de kom in två extra gånger blev det inte för mycket. De hann till och med att riva av We will rock you. Något jag nog aldrig trott att ajg skule få se. Tolkningen var kanon och det hela avslutades med introt till Beatles "I want you, she´s so heavy" med en riktig domedagskänsla. Helt klart var det lite sorgligt.

Förutom det drömde jag hela natten om en liten bäbis. Simon var hans namn och det var min och Viktor son. Jag drömde allt ifrån förlossningen, hur jag berättade för min mamma och mormor (som blev skitförbannad för att vi var för unga för att skaffa barn), blöjbyten, påklädningar, hur vi letade kläder i gardeoben hemma hos mamma och pappa och dessutom allt detta mycket detaljerat. Jag vaknade i morse och var stensäker på att jag skulle åka ivåg och köpa garn för att sticka bäbiskläder. Jag klev upp och det kändes så tomt. Det kändes verkligen som att jag blivit mamma och att han sedan bara var borta. Så himla sjuk dröm. Jag har nog aldrig drömt något med så mycket känsla i. Undrar nu vad detta ska betyda?!