Åsa

Det enda jag kan säga är Ha Ha Ha. Här sitter jag och skriver med en hand. Var på akuten inatt och sydde ihop pekfingret. Hata glaskupor till kökslampor! Sjukt otrevligt att den skulle spricka just i näven på mig, men är också glad att jag inte skickat upp viktor på en stol för att fixa det. Hade varit ännu mer otrevligt för samvetet. I alla fall...till det komiska: så typiskt mig att ha en sådan där fantastisk dag, vara så lycklig och nöjd med allting, och så ska ja gå och skära upp pekfingret, låta dem komma fram till att varken tape eller klister duger och sedan sitta i timtals och vänta på tre stygn liksom.

Det är inte skadan jag pekar på. Jag behöver inte empati. Det får jag pinsamt mycket ändå, av att ha bytt (försökt bytt tom) en lampa. Men jag tycker det är komiskt. Just min lyckliga dag. Det kanske var meant to be, jag tog det ju inte så hårt då liksom. Haha. Onsdag den trettonde. Glad alla hjärtans dag! Hej!