Åsa

Har under dagen förstått att det snart är dags att lämna allt det här. IGEN.

Jag åkte ju nyss, för att vara borta ett år.
Vad hände med det året?!
Det gick fort förvisso, men vad jag har varit med om mycket!
Stort smått. Roligt och viktigt. Kan inte med ord beskriva vad året på Sjövik gett mig.
Säkert det mest lärorika året i mitt liv, so far.Att bara vara ifrån familj och vänner så länge, och lära sig att hantera det.
Att lämna sin andra hälft på Karl Dahlgrensgatan, båda gråtande påväg längre och längre ifrån varandra, utan att kunna gråta tillsammans och bara ordna till det. Sådär som alla andra gånger.
Att leva så som man gör där.
Att uppleva allt det här, men sin nya lilla inavlade familj.
Att lära sig så mycket om sig själv som jag gjort och få utrymme för så fantastiskt mycket.
Det här är nog ett år som jag kommer vara sjukt nöjd med och stolt över, resten av mitt liv!
Men nu är det dags igen.
Och sommarens jobb och slit har tagit upp mycket plats.
Jag har knappt gjort någonting annat.
Och det känns så tråkigt.
Trodde verkligen att jag skulle hänga med folk den här sommaren.
Vara mer med alla jag inte sett på så länge.
Och de jag lyckats träffa kan nog faktiskt räknas på fingrarna på min ena hand :/
Men nu blir det nya fasoner och rutiner.
Och en annan dag hinner jag med allt det där jag aldrig hann.
Förlåt mig, älskade vänner.