Blogga av mig...
Jag har varit dålig på att blogga ett tag och så kommer två inlägg samma kväll, men jag tog just min största förfriskare alldeles nyss. Min tänkarposition och min lugnaste stund på hela långa dagen.
Jag tänker mycket just nu, och det kan ses som ett allmänt vanligt beteende hos mig, men jag har liksom inte haft tid på länge. Jag hade en ångestperiod för någon månad sedan, då jag verkligen undrade om jag verkligen vill bli lärare?! Vad skulle jag göra här i tre år till annars.
Lugn, gott folk...den ångesten har lagt sig, speciellt efter seminariet idag, vi konstaterade alla i kör att läraryrket nog kan vara det svåraste i hela världen. Vi har ett galet stort ansvar att bära på våra ryggar, men vi skaffar oss möjligheter att tackla...allt vore att ta i närheten av bristningsgränsen, men vi lär oss att tackla mycket.
Som lärare blir jag hobbypsykolog och miniterapeut, handledare och coach, personlig assistent och en del av ett arbetslag, jag blir ansvarig för en egen planering och struktur och jag blir en länk mellan verkligheten och styrdokumenten. Jag vet att jag kommer kunna stortrivas, jag ska bara hamna rätt!
Sedan tänker jag mycket på hur det inte varit om jag varit här, nu, precis som det är. Det är väldigt mycket som är jobbigt nu och tar emot, men jag står ut och orkar trots allt mycket tack vare min tappre springare...Viktor hjälper mig mycket när det är svårt. Men tänk; TÄNK! om han inte gått kvar på Sjövik, tänk om jag inte blivit störtkär i honom, tänk om jag kommit in i Göteborg tidigare, eller dissat Falun och tryggheten för att gambla och satsa på Göteborg på riktigt. Hade jag suttit i min egen lägenhet nu då? Eller hade jag delat den med någon annan? Tänk om jag bott kvar hemma, och knäckt extra på sommarjobbet som jag hatade av hela mitt eget hjärta?! TÄNK! Hur mitt liv hade kunnat se ut...Hade jag tänk annorlunda i vissa situationer?
Jag tänker mycket just nu, och det kan ses som ett allmänt vanligt beteende hos mig, men jag har liksom inte haft tid på länge. Jag hade en ångestperiod för någon månad sedan, då jag verkligen undrade om jag verkligen vill bli lärare?! Vad skulle jag göra här i tre år till annars.
Lugn, gott folk...den ångesten har lagt sig, speciellt efter seminariet idag, vi konstaterade alla i kör att läraryrket nog kan vara det svåraste i hela världen. Vi har ett galet stort ansvar att bära på våra ryggar, men vi skaffar oss möjligheter att tackla...allt vore att ta i närheten av bristningsgränsen, men vi lär oss att tackla mycket.
Som lärare blir jag hobbypsykolog och miniterapeut, handledare och coach, personlig assistent och en del av ett arbetslag, jag blir ansvarig för en egen planering och struktur och jag blir en länk mellan verkligheten och styrdokumenten. Jag vet att jag kommer kunna stortrivas, jag ska bara hamna rätt!
Sedan tänker jag mycket på hur det inte varit om jag varit här, nu, precis som det är. Det är väldigt mycket som är jobbigt nu och tar emot, men jag står ut och orkar trots allt mycket tack vare min tappre springare...Viktor hjälper mig mycket när det är svårt. Men tänk; TÄNK! om han inte gått kvar på Sjövik, tänk om jag inte blivit störtkär i honom, tänk om jag kommit in i Göteborg tidigare, eller dissat Falun och tryggheten för att gambla och satsa på Göteborg på riktigt. Hade jag suttit i min egen lägenhet nu då? Eller hade jag delat den med någon annan? Tänk om jag bott kvar hemma, och knäckt extra på sommarjobbet som jag hatade av hela mitt eget hjärta?! TÄNK! Hur mitt liv hade kunnat se ut...Hade jag tänk annorlunda i vissa situationer?
Kommentarer
Trackback