Come up to meet you, tell you I´m sorry.

YOU DON´T KNOW HOW LOVELY YOU ARE!

Sitter här ensam nu. Har skickat ett mail till min halva som är alldeles för långt bort.
Har sagt hej då och god natt till någon som jag inte alls vill ska sova. Inte nu. Och inte där. Inte utan att jag får vara med.
Jag vill inte ligga här själv.
Har ett brev att skriva innan jag lägger ner aktiviteterna för ikväll.
Har en välbehövlig dusch att genomföra.
Men mest av allt behöver jag tömma ur hjärnan först.
Jag bara tänker och tänker och tänker.

Mycket på nu. Mycket på det som kommer.
Mycket på allt jag vill.

Kan på något vis inte nöja mig med det jag har. För jag vill ju ha det hela tiden och alltid.
Kan inte nöja mig med nuet.
Det spelar en för stor roll över hur resten ska bli.

Hur kan man vara nitton år och söka trygghet?!
Jag borde vilja ha, och behöva spänningen!!
Just nu behöver jag bara en hand att hålla i.

Det är för mörkt ute.
Sängen är för kall och kudden för platt.
Golvet är för kyligt och trappan för brant.
Det är för mörkt ute.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback