Åsa

Japp idag skulle jag med hjälp av lite egentid alltså ta mig ut på ett litet äventyr. Kameran packades med tillsammans med det fantastiska stativet jag erhöll från bror i födelsedagspresent, te kokades och hälldes i termos och varma ytterkläder åkte på. Sedan bar det av.

Mitt mål var att ta mig genom skogen här bakom vårt hus för att nå det som var mitt mål: Stångtjärn. Vi har pratat så många gånger om att det måste gå att ta sig dit genom skogen, så idag skulle jag alltså testa hur man skulle gå...

Vädret idag har varit helt och hållet strålande. Sol och runt nollan i temperatur med lite av nattens snö kvar på marken. Jag lade märke till att jag hade solen vid min vänstra axel när jag gick vid 13:10. Mest för att veta att jag gick åt rätt håll genom skogen.

Snön var mer orörd i skogen och även om det lika gärna skulle kunna vara någon mossa eller lav så var vintermysstämningen på topp.

 

Jag hittade några stackars blåbär som hängde kvar där trots kylan. Något ska väl björnen ha innan han lägger sig och sover tänkte jag och gick vidare. (Observera att jag vid det här laget nog var max 100 meter från vårt hus).

Vandringen fortsatte med solen på rätt sida om mig, men den började redan försvinna ner på andra sidan gruvan trots att klockan bara var runt halv två. Med tanke på den ovan omnämnda björnen sket jag på mig lite grann när en hackspett började hacka frenetiskt precis bakom mig. När jag lugnat ner mig och torkat ur brallan var detta vad jag hann åstadkomma i bildväg. Det är nog inte den här bilden jag kommer vinna mitt första fotopris med helt enkelt...

 

Nästan precis här tänkte jag vända men istället skulle jag bara krångla runt bland lite småtallar och ta kort på någon växt som jag ännu inte vet vad det är, men den luktade gott...

Istället för att vända och påbörja min riktiga vandring, eftersom den här tog lite stopp, trampade jag ner mig halvvägs upp till knät i någon slags sank mark och inte hade jag stövlar direkt. Nej nej. Sneakers...Okej, jag går hem och byter och går ut igen...

 

Under tiden som jag fotatde dessa söta lingon insåg jag att det kanske var lika bra att gå hem, ta av de blöta kläderna och stanna hemma. Solen hade trots allt gått ner och jag hade lite tappat upptäckarlusten. Nu var klockan 13:40 och jag kom återigen gående över parkeringen. Jag hade då varit på äventyr i 30 minuter (just precis, inte en minut mer än en halvtimme!) och hoppades att ingen som såg mig dra iväg med all packning skulle se att jag redan kom tillbaka. Jag korkade upp temosen, drack mitt te och åt min äventyrsmatsäcksfrukt hemma i köket...Vilken dag, vilket äventyr!